Marrakech växer som golfdestination

En av Afrikas mest mytomspunna städer har också blivit en av kontinentens största golfdestinationer. Du tar dig hit lätt och billigt med lågprisflyg. Vi har testat nästan alla banor i staden och tagit över 200 foton under våra rundor, vilket borde hjälpa dig att hitta det som passar just dig bäst.

Vill du kombinera arabisk kultur med golf är Marrakech svårslaget. Med lågprisflyg funkar det faktiskt att ta sig hit över en långhelg, men när du ändå är här känns det vettigare att satsa på en vecka, så att du hinner med både det ena och det andra.

 

Djemaa el Fna och Koutoubia-moskén. Längst upp: Al Maaden, avslutningshålet från uteserveringen.

Staden har en ny och en gammal del. Genom att det franska språket hänger kvar sedan Marockos tid som franskt protektorat (1912–1956) har gatuskyltarna även västerländska bokstäver – med en karta i handen ska det inte vara några problem att ta dig runt, även om det här och var är lite sparsamt med skyltningen. Vill du gardera kan det vara läge att ladda ner en offline-karta från Google maps. Att använda din svenska surf i Marocko är rejält dyrt och lite till. 

 

 

Den gamla delen av staden, med den muromgärdade medinan, är världsarvlistad och här tar du dig fram till fots överallt. De mest kända "souks" (marknadsplatser/basarer med inomhuskänsla) är Semmarine, Nejjarine och El-K. De har lite olika karaktär, den första är den mest välbesökta av turister.

 

Go nuts med nötter i alla kulörer, till fyndpris på gatan.

 

Vill du ha en full upplevelse av att vara i stan ska du bo några dagar i en riad här. Det kan vara läge att få lite grepp om var riaden ligger, en del områden är trevligare än andra att gå genom och du vill gärna ha närhet till några restauranger kvällstid. En variant kan vara att boka en eller två nätter för att få lite känsla på plats innan du bokar vidare. Generellt är det säkert att förflytta dig till fots inom medinan, även kvällstid, men i vanlig ordning rekommenderar vi att ha huvudet påskruvat.

 

Kasbahn, med några restauranger och vägen hem till vår riad i södra utkanten. Nedan: Djemaa el Fna.

 

I södra delen av medinan hittar du kasbahn, som The Clash rockade om i början av 1980-talet. Från de mer intensiva turistkvarteren är det några 100-tals meter innan du kommer innanför murarna här. När du väl gjort det är det lite lugnare, med mer av marockansk vardagslunk. Här är risken mindre att bli påkörd av bilar, men mopeder och turistdroskor gör sitt bästa för att du inte ska slappna av för mycket.

 

 

Torget Djemaa el Fna är en av allt färre platser på jorden som fortfarande känns genuint exotisk. Dagtid är det en del ormtjusare med sina karaktäristiska flöjtar i farten, något som känns ok med oss. Sämre känns de kedjade aporna utklädda i diverse fotbollströjor och annat, som ska fotas med aningslösa turister. Kvällstid ändrar torget karaktär, med temporära restauranger och uppträdanden av skiftande kvalitet.

En av de största turistattraktioner i staden är Menara Garden (ovan). Samma typ av rektangulära bassänger, om än mindre, finns på två av golfbanorna i staden och vi tycker faktiskt att de är snyggare, omgivna av grönt gräs istället för olivlundar i ganska dåligt skick.

 

 

Ballongflygning är en stor grej i Marrakech. Alla startar norr om staden (och håller sig där) och flertalet samtidigt tidig morgon. Har du tur så är det klart väder så att du kan se Atlasbergen bortom staden, annars får du trösta dig med att det är en häftig syn att se massor av ballonger i luften samtidigt. Själva hade vi tekniska problem och kom iväg först när de flesta andra hade landat (turen varar ca 40 minuter).

 

Ska du på äventyr utanför medinan finns det olika typer av taxi beroende på hur långt du ska åka, vissa kör på taxameter (om du har tur) andra är ”pruttaxi” där det gäller att vara överens om priset innan du sätter dig i bilen. Betydligt enklare, inte minst när du ska till golfbanorna, är att använda dig av Marockos motsvarighet till Uber/Bolt, som heter Careem och InDrive (i Marocko ses de mer som appifierade svarttaxis, och de lär inte köra fram till dig om du står nära en taxistation eller en polispostering). Du bara laddar ner appen och behöver inte ens registrera ett kreditkort. Har du inte lokal surf använder du klubbarnas wifi när du ska fixa hemresan.

 

 

Du ser direkt i appen ett föreslaget pris för din resa och du betalar kontant när du är framme. Får du inte napp av någon chaffis kan du höja det föreslagna priset tills någon nappar, alternativt kan chaffisarna också komma med motbud. Behöver ni kommunicera överstätter appen mellan arabiska/franska och engelska. Ska du till banorna som inte ligger i det direkta närområdet är det sannolikt InDrive som gäller (vi använde denna rakt igenom). Vi har bara positiva erfarenheter av våra resor till och från golfklubbarna och det är så pass billigt att du kan vara generös med dricks (vilket det inte finns några förväntningar på). Tycker du att en chaffis funkar extra bra kan ni fortsättningsvis göra affärer utanför systemet, vi hade en kvinnlig förare i en helt ny elbil som vi anlitade flera gånger via WhatsApp.

 

 

Flygplatsen är trevlig och storleken är lätthanterlig. De flesta boenden erbjuder att hämta till fast pris, vilket vi rekommenderar. När vi skulle tillbaka använde vi InDrive, som släppte oss lite utanför infarten, men med bara några minuters promenad till departure. Det kan vara köer genom säkerhetskontrollen och passchecket, så var gärna ute i god tid. Har du tid över på airside ska du ta dig upp på övre plan, som är betydligt trevligare. Under glaskupolen en bit bort höger finns sköna vilstolar om du har tid att slumra till. Wifi finns gratis, men med vissa begränsningar.

 

Klubbhuset på Royal Golf de Marrakech.

Utöver sommaren, som är alldeles för varm, funkar golfen i Marrakech året om. En fördel med att spela här under vintern är att snön på Atlasbergen blir en fin fond, dock gör soldiset oftast att du inte får så klar sikt mot dem som du önskat. Temperaturmässigt får du när det är som kyligast räkna med 15-20 grader dagtid och ner mot 5-10 kvällstid, dock värmer solen som regel skönt på golfbanan – staden har ruggigt många soltimmar året runt och det regnar ytterst sällan. Vill du kombinera med skidåkning nerför är det bara 1,5 timmars körning till Oukaïmeden, det lär finnas organiserade dagsturer från Marrakech. Åkningen är på runt 3 000 meters höjd. Högsta berget i Nordafrika, Jbel Toubkal, ligger inte långt bort och mäter 4 167 meter.

 

Klubbhuset Assoufid. Nedan: ett av omklädningsrummen på Fairmont Royal Palm.

Med många internationella kändisar som draglok har Marrakech på senare år blivit rejält inne och därmed mer upmarket. Det har också kommit många nya golfbanor, flera ritade av välkända arkitekter (eller åtminstone deras firmor) och det har drivit upp greenfee-priserna rejält sedan vi var här första gången. Samtidigt har servicenivån också höjts, alla vi hade att göra med på klubbarna var mycket trevliga och flexibla.

 

Klubbarna har lagt sig på ungefär samma pris, så det kan vara värt att lägga ner lite arbete framför datorn för att försöka hitta de klubbar som passar just dig bäst. Vi skriver klubbar istället för banor, för att vi tycker att du inte bara ska utgå från hur banan ser ut utan också få en slev av känslan av att vara i Marocko och där är atmosfären runt klubbhuset något att räkna in. Klubbhusen är som regel mycket fina, med tillhörande prisnivå på mat och dryck. Du kan betala med kreditkortet men vill du lämna dricks behöver allt som oftast kontanter.

 

Palm Golf Marrakech Ourika och Noria.

I skrivande stund finns det ett tiotal banor runt staden. Alla utom en ligger söder om, precis som flygplatsen. Räkna med att transporten till banorna tar 10-20 minuter, lite beroende på var du bor och vilken bana du ska till. Försök slå ut på morgonen eller i varje fall tidig förmiddag, senare på dagen verkar det vara mer snigelgolfare i farten.

 

Fairmont Royal Palm och Samanah.

 

Al Maaden var igång 2010 och erbjuder en riktigt trevlig helhetsupplevelse. Från grinden till klubbhuset är det en rejäl sträcka, så se till att inte hoppa ur bilen i förtid, det är inte bara långt att gå utan även småtrixigt att hamna rätt.

 

Klubbhuset med utsikt mot avslutningshålet.

Klubbhusmiljön har alla kvaliteter för att du ska bli kvar ett bra tag, kanske även somna i de sköna sofforna med utsikt mot inspelet på 18:e. En av soffgrupperna är nersänkt i vattnet. Maten var mycket bra och även snyggt presenterad.

 

Banan är känd för sina kulturinslag, i form av tolv rejält biffiga konstverk ute på banan, samt två stora bassängområden. Vi fick lite olika besked där, någon sa att bassängerna bara var där som ögongodis medan andra sa att de även används för att deponera och filtrera vatten som används till banan – det senare låter kanske vettigare. Hur som helst ser de i mycket ut som de rektangulära bassänger du hittar vid Menara Garden – du kan alltså få till en kulturdag utan att det kostar dig en golfdag.

 

Hålen är utlagda så att du har ut-9 högerut från klubbhuset, du vänder tillbaka efter fyra hål. Borta vid vändningen har du det ena bassängområdet. Andra nio går vänsterut från klubbhuset, riktning Atlasbergen. Det finns fem tees och du kan spela layouten från 4 725 upp till 6 568 meter, par 73.

 

Det finns skisser på teetavlorna som visar hur hålet ser ut, dock utan några avstånd. Det fanns också en QR-kod, så har du uppkoppling gissar vi att du kan få info den vägen. Har du inte egen surf är det inte omöjligt att du kan ladda ner en banguide i proshopen med deras wifi. Du hittar också en skiss över banlayouten på scorekortet, vi klarade oss bra med den.

 

Det finns bebyggelse runt banan, men inte så att det stör, varken spelmässigt eller estetiskt. Kan du bara hålla dig borta från de stora bunkerområdena finns det gott om utrymme, inte minst i sidled om du är svajig med de långa klubborna.

 

Öppningshålet ligger bort från klubbhuset, så oskyldiga kommer inte att behöva se din ouppvärmda sving. Istället är det 10:ans tee som ligger i full vy av klubbhusets uteservering. Förhoppningsvis har du då hunnit bli varm i kläderna och kan göra bra ifrån dig, eller så har du börjat bli trött.

 

Inget rejält ont om första nio, men det var de sista som gjorde klart mest intryck på oss. Att det var underhållsarbete på bassängområdet på första nio och att bassängerna var tömda på vatten kan naturligtvis ha bidragit, men vi tycker nog att det handlar mer om att in-9 är mer varierade.

 

In-9 har också de två bästa hålen, båda med det södra bassängområdet i spel. Hål 12 (fotona ovan, det sista är taget från tee 18) är ett riktigt läckert korthål. Under vårt besök var längden felskyltad, så ha koll – du vill inte vara kort här.

 

 

Avslutningshålet (samtliga foton ovan) är banans bästa hål, ett rejält kort par 5 (som längst 443 meter) som kräver hyfsad precision på längden såväl som tvären. Även om du landar utslaget torrt är faran inte över, med mer vatten på tvären innan green och höger om green, där alla sitter och bedömer dina eventuella färdigheter.

 

 
Royal Golf Marrakech ligger granne med Al Maaden och är den äldsta banan i Marrakech (näst äldst i landet). Fyra första hålen öppnade 1927 och året efter var en 9-hålare spelklar. Numera finns här 27 hål, uppdelade på 18-hålaren Old Course och 9-hålaren New Course. När du bokar 18 hål är det möjligt att du sätts att spela en av slingorna på Old Course ihop med New Course, faktiskt att föredra då det ger dig en mer varierad upplevelse. Rangen ska ingå och ligger riktigt fint, framför klubbhusträdgården och med utsikt mot bergen.

 

Anläggningen är mycket välskött och klubbhuset är i förstklassig kolonial stil, många kommer hit bara för att äta lunch och suga upp atmosfären. I vår golfbekräftelse uppmanades vi att boka bord om vi skulle äta lunch, men det verkar inte vara några problem att bara dyka upp. Sista matbeställningen är dock redan 15.30.

 

Old och New Course sticker ut bland andra banor i Marrakech genom att de är skogsbanor. Enbart Old Course lär kantas av över 15 000 träd, några med drygt 100 år på nacken. På New Course är det framförallt inledningsvis som det är lika tätt med träd, sedan öppnar det upp mer.

 

Old Course slingan 1-9. Nedan: Old Course slingan 10-18. 

Med alla trädridåer är banan populär och det är ofta rejält bokat. Vi svenskar, mer vana vid skogsbanor, ser kanske mest en chans att få lite skuggpartier varma dagar. Bunkrarna är mycket fina, med upphöjda bakkanter.

 

Det finns ingen information om hur hålen ser ut, varken på papper eller på några skyltar på tee. Detta kan vara en anledning att hyra bil, som har gps. Många verkar dock istället satsa på caddie här. Vi klarade oss bra utan vare sig gps eller caddie eftersom det är ganska uppenbart vad som behöver göras på varje hål, typ att hålla sig borta från träden på sidorna. De gånger vi hamnade där var det aldrig några problem att hitta bollen.

 

New Course, enda hålet med vatten i spel på hela anläggningen.

Om du själv vill kombinera vilka av de 27 hålen som du spelar som din 18-hålare ska vi försöka ge dig lite vägledning genom att hålla isär slingorna. Samtliga har fyra tees, par 36. Öppningshålen på Old Course båda slingor ligger en bit bort från klubbhuset och du avslutar också där. Öppningshålet på New Course ligger däremot vid klubbhusets framsida och jämte proshopen, precis där du kommer in på anläggningen. Avslutningshålet här tar dig till klubbhusets baksida.

 

Första och andra hålet på Old Course 1-9.

Hål 1-9 på Old Course spelas från 2 360 upp till 2 967 meter. Öppningshålet är ett snällt kort par 5 med svag högersväng – en munsbit för en golfare av din kaliber. Även andra hålet, ett kort par 4 med vänstersväng, ger dig goda chanser att få fart på kroppen utan att ställa till det för mycket. Sedan rullar det på med småtajta hål.

 

 

Det klart märkligaste hålet är 9 (nedan), ett korthål där greenen ligger gömd bakom en trång passage med en bunker i och en palm som liksom krökt sig för att fånga högt inflygande bollar. Det går under det egendomliga namnet ”Brigitte Bardot”. Det var kung Hassan II som kläckte namnet, han tyckte att hålet hade samma ”kurviga siluett” som den franska skådespelaren. Stalltipset för att hantera Bardot är en sorkdödare med rejäl fart för att ta dig genom sanden. Hålet påminner faktiskt en hel del om korthålet 6 på Royal Malta, men där är det murbruk istället för sand som jävlas med dig.

 

Brigitte Bardot, lika svårbegriplig bakifrån som framifrån.

Hål 10-18 på Old Course spelas från 2 334 upp till 2 904 meter, alltså nästan samma längd. Vi upplevde nog att de här hålen var lite rakare och därmed blev det lite mer same-same jämfört med första nio.

 

Hjortarna är inplanterade och genom att den kungliga anläggningen är muromgärdad lär de alltid vara på plats.

New Course var igång 2008 och ger dig från 2 493 upp till 3 072 meter att hantera. Öppningshålet är ett kort par 4 och är du här för första gången kommer du inte att ha en susning om vad som krävs från tee. Väl framme vid andraslaget inser du att greenen är gömd in höger.

 

Öppningshålet på New Course, ungefär lika svårgreppbart som Bardot-hålet på Old Course.

När du sedan ska vidare är det en liten promenad, du ska passera tees på hål 1 och 10 på Old Course och sedan har du hål 2 på New Course till höger. Efter ytterligare två hål kantade av träd öppnar banan upp. Korthålet 4 är det enda hålet på anläggningen med vatten i spel, men det ligger så långt höger att det inte ska vara några större problem att hålla bollen torr.

 

Korthålet 4 samt bakre tees på hål 5.

 

På hål 5 har du förvisso vatten till höger om bakre tees, men det krävs en socket för att plumsa. Hålet är brett och långt så här kan du verkligen sträcka ut.

 

 

Palm Golf Marrakech Ourika öppnade 2015 och ligger inom ett större område med bostäder. Funderar du på att gå från den bevakade grinden är det runt två km till klubbhuset, bättre att se till att chaffisen kör dig hela vägen, om du inte som oss är här i god tid och vill sträcka på benen.

 

Klubbhuset är litet, fräscht och trevligt. Du ser inget av banan från uteserveringen, men väl allt som händer på rangen framför dig. Trots att vi dök upp en timme före vår bokade tid lyckades de få ut oss omgående, genom att starta oss på baknio.

 

Snötäckta Atlasbergen i bakgrunden.

Banan har fem tees och kan spelas upp till rejäla 6 692 meter. Det är inga problem att gå med normalkondis. Hyr du bil finns det en del transportsträckor mellan hålen men till fots kan du ofta gena.

 

Layouten är omgiven av bebyggelse, men inte heller här stör det, varken spelmässigt eller visuellt. På tees finns inga skyltar som visar hur hålen ser ut, men du har en liten skiss på scorekortet. Vad som ser ut som stora siktpinnar mitt i fairway markerar 150 yards (135 meter) till mitten av green. I övrigt är alla mått i meter.

 

 
Det som mer än något annat karaktäriserar banan är många waste areas (kallas så för att de innehåller småsten, tipset är att vara överens om lägesförbättring i dem för att skona dina klubblad), något som bjuder in till chansningar på ett helt annat sätt än om det hade varit vatten eller sandbunkrar.

 

Något uttalat signaturhål finns inte, så vi utser 17 (fotona ovan), en torrlagd version av Sawgrass berömda 17:e med ö-greenen. Betydligt snällare mot bollkontot – vi blev av med sex bollar på Floridabanan, här klarade vi oss på en.

 

 

Fairmont Royal Palm ligger 20 minuter söder om flygplatsen, en kul och omväxlande layout som under vårt besök var i förstklassigt skick hela vägen från första tee till sista green. Klubbhuset är rejält fräscht, inte minst omklädningsrummen (foto längre upp).

 

Priset för greenfeen varierar ganska rejält över dagen, slår du ut efter klockan 15 nästan halverar du den jämfört med när det är som dyrast. En caddie i varje boll är obligatorisk och rangen ingår.

 

Hemsidan finns i skrivande stund bara på franska. Behärskar du inte det språket är de dåliga nyheterna att den är snudd på lika obegriplig om du google-svenskar den. Men det gör inget, för flyovers över samtliga hål ger dig en bra bild av vad du kan förvänta dig spelmässigt. Med fem tees kan du spela banan från 4 708 upp till 6 608 meter. Teeskyltarna ger ingen information utöver längden på hålet, så här kan caddien hjälpa till. Det finns också en skiss på scorekortet som funkar hjälpligt.

 

Öppningshålet (ovan) är ett halvlångt par 4 rakt framåt, har du inte lyckats kalibrera svingen på rangen har du marginaler att klara dig relativt helskinnad här.

 

Inte heller hål 2, ett korthål av normallängd, ska vålla några större problem. Däremot är det dax att börja tänka till lite på hål 3 (nedan), ett kort par 4 som lite missledande är rankat som banans lättaste hål.

 

Tipset, som du säkert får av caddien om han hunnit lära känna dina förmågor, är att favorisera placering framför längd från tee. Själva drog vi i vanlig ordning på för kung och fosterland och hamnade i problem på vänstersidan när vi försökte hålla bollen snustorr.

 

Med hål 4 har du ännu ett kort par 4, nu med svag vänstersväng. Lägre index men kräver inte värst mycket tankearbete från tee utan det är bara att drämma på.

 

 

5, halvlångt par 4 som ser munsbitsaktigt ut från tee men där det ligger en bunker dold kort vänster green, när du har fullt fokus på den som ligger till höger.

 

Sedan har du den första par 5:an, dogleg med vatten längs hela vänstersidan. Inte värst långt men ska du in på två behöver du sätta vattnet i spel ganska rejält.

 

Korthålet 7 är läckert, tillräckligt långt för att många ska välja att lägga upp sig höger om green och knacka in den därifrån.

 

Efter två hål med rejält med vatten i spel är det betydligt torrare på hål 8, ett ganska långt och rakt par 4 men med gott om utrymme även för snedslag.

 

Även på 9 är det rejält om utrymme i sidled, men nu är det banans längsta hål (548 meter om du varit adrenalinig och valt svart tee), som först svänger lite höger och sedan vänster.

 

Sedan kommer du nära klubbhuset, men inte tillräckligt för att ta en paus utan det är på bak-9 direkt. 10 (ovan) är ett inte alltför långt par 4 som inte ska vålla några större problem.

 

Med 11 är det återigen dags för ett långt par 5, med ett krön att ta dig över från tee - se till att eventuell framförvarande boll har gått i säkerhet. Hellre lång än kort på inspelet.

 

Korthålet 12 kan spelas från 177 meter och ner till 96 meter (teefotot taget därifrån), och då i en betydligt lättare vinkel in mot green.

 

Ett lågt index på det korta par 4 hål 13 skvallrar om att faror lurar. Håll väl vänster på fairway för att undvika att bollen rullar ner i wastearean till höger och ger ett läge som gör det svårt att få ett bra träff mot green.

 

På 14 är det återigen dags att favorisera placering framför längd, inte värst långt så låt bamseklubban vara kvar i bagen. Greenen ligger lite nersänkt, så slår du rejält långt ska du vara säker på att bollen framför har gått vidare till nästa hål.

 

Indexerat som banans svåraste hål är utmaningen på 15 framförallt längden. Ett par 4 på upp till 455 meter och med ett dogleg, som du dock slipper från röd tee. Gott om bunkrar vänster och höger green så hellre för kort, vilket du kanske ändå är med tanke på hållängden.

 

16 är banans kanske största risk/rewardhål, ett långt par 5 där det går att ta en djärvare linje från tee än vad det ser ut som, om du ska försöka gå in på två. Nöjer du dig med att gå in på tre slag ska du nog prioritera att hålla bollen torr.

 

17 är, som sig bör, ett korthål. Ganska långt så vi tog rejält med klubba, vilket var ett misstag. Läge att konferera med din caddie, som vid det här laget förhoppningsvis vet vilken klubba som funkar bäst. Avslutningshålet (fotona nedan) är hyfsat krusidullfritt, ett ganska kort par 4 där det är läge att undvika bunkrarna på utslaget för att minimera risken att gå i vattnet bakom green.

 

Samanah hittar du direkt söder om Fairmont Royal Palm. Här är det samma greenfee oavsett när du spelar. I priset ingår 35 bollar på rangen, där du har en timme på dig (behöver du längre tid för att få iväg de där bollarna ska du nog byta till en aktivitet där du inte är i vägen för andra, typ månpromenader).

 

Layouten är, ungefär, i form av en liggande åtta, ut-9 åt vänster och in-9 åt höger. Med sex tees kan du bita av från 4 443 upp till rejäla 6 735 meter. Det finns en banguide i pdf-format som du kan ladda ner, den ser ut som de där "yardage books" som caddies på touren använder. Samma skisser sitter på tees och det blev lite väl mycket information för vår del, vi körde mest på skissen på scorekortet.

 

Hål 1 och 2. Nedan: hål 3 och 4.

Öppningshålet ligger en bit bort från klubbhuset, så du slipper schavottera med din ouppvärmda sving. Inte värst långt heller, vilket däremot hål 2 är, ett par 4 på runt 400 meter för den som spelar från gul eller längre.

 

Även korthålet 3 kräver en hel del krut i bössan, spelar du inte från röd har du upp mot 200 meter att hantera. Nästa hål är dock mer av normallängd, ett par 4 dogleg vänster med en hel del bunkrar i svängen och längre fram.

 

Med 5 har du banans första par 5, normallångt och hyfsat rakt. Följs sedan av ett kort par 4 (fotona ovan) som inte ska vålla några problem om du inte drar den rejält höger mot vattnet.

 

 

Hål 7 (ovan) är indexerat som banans svåraste hål. Relativt långt men framförallt med ett tvärsgående dike som inte syns från tee och ligger precis där många nog hade tänkt lägga upp sig för inspelet. För vår del låg fokus på att inte göra en socket ner i vattnet höger om tee.

 

 

Dags för andra korthålet (ovan), inte lika långt som det första och gott om utrymme mellan bunkern kort vänster och green. Även höger om green finns bra ställen att landa.

Ut-9 avslutas sedan med ett kort par 5. När du sedan ska vidare till hål 10 passerar du klubbhuset, men det finns också ett stopp längre fram där en kille erbjuder mint-te, som eventuellt kan ha en smörjande effekt på svingen.

 

 

Hål 10 är ett hyfsat långt rakt par 4 som ska vara hanterbart även utan mint-te. Inte heller 11 (foton ovan) ska vålla några större problem, men slår du långt ska du se upp för grusområdet som skär av fairway innan green.

 

 
Med hål 12 (ovan) har du ett långt par 5 med en vänstersväng i början. Indexerat som banan lättaste hål så ta inte i för lite. Står flaggan långt vänster har du en stor bunker att navigera på inspelet.

 

 

13 (fotona ovan) är sedan ytterligare ett hyfsat långt par 4, rakt fram. Bunkrar i spel på båda sidorna från tee, för bästa vinkeln in på andraslaget ska du hålla vänster.

 

Efter korthålet 14 har du ett par 4 (fotona ovan) där den stora utmaningen är ett rejält dike som skär av fairway strax innan green, du ser en stor stolpe på vänstersidan av fairway som markerar var det är.

 

16 ger dig ett långt par 5 med vatten på inspelet. Ska du in på två slag har du bunkrar att navigera till höger på utslaget och skråläge till vänster - i ofta vanlig ordning är tipset att träffa fairway i mitten.

 

 

Vatten är i spel på samma sätt på korthålet 17, som även det spelas långt. Prioriterar du att hålla bollen torr är tipset att gå långt vänster, se bara till att inte toppa bollen när du ska tillbaka mot flagg.

 

Rundan avslutas med ett långt par 4 där du från tee har bunkrar i vägen åt alla håll och kanter och vatten längs hela vänsterkanten. Inspelet syns från klubbhusets uteservering, så gör något snyggt och beställ den där ölen med högburet huvud.

 

 

Noria ingår i Madaëf-gruppen med nio banor spridda över landet och är den bana som ligger närmast flygplatsen. Från staden får du räkna med kvartens körning. Klubbhuset byggdes som ett av de snyggaste i stan exteriört, med ett extra tak av textil som skulle påminna om ett nomadtält.

 

Klubbhuset som det ser ut idag och hur det såg ut innan. Bergen syns klara dagar från banan, men här har nog teleobjektiv använts.

Dock gick vindarna hårt åt tyget och det blev för dyrt att reparera – inte första gången design har fått kasta in handduken för funktionalitet och ekonomi. Synd, klubbhuset har i nercabbat läge förlorat en hel del av sin karaktär.

 

Istället är det de fyrkantiga greenerna på hål 9 och 18 avskilda av en rektangulär bassäng som gör att anläggningen sticker ut, ska påminna om Menara Garden men alltid snyggare när grejor ramas in av en golfbana. Från restaurangen en trappa upp har du fina vyer. Du hittar samma typ av bassäng på korthålet 8 (nedan).

 

Banan öppnade 2014 och kan spelas från 4 607 upp till 6 489 meter, med fem tees, par 73. Under vårt senaste besök hade de klart snabbaste och finaste greenerna i Marrakech.

 

Teeskyltarna visar hur hålet ser ut men inga mått, finns också en enklare skiss på scorekortet. Vid sidan av fairway hittar du avståndspinnar, men det står inget på dem så det blir lite osäkert. Däremot är det gott om sprinklerlock med avståndet.

 

 

Under vårt besök byggdes det hus för fullt runt första nio hålen, med fula gröna plank uppsatta på många ställen. Därför fotade vi inte så mycket där. Öppninghålet (ovan) är ett rejält kort par 4 som kommer att passa din ouppvärmda sving som hand i golfhandske.

 

 

Hål 2 är ett inte värst långt par 5, men med ett rejält dolt dike som skär av vägen till green. Dock inget vatten så du får bara en dålig stans, vilket du kanske ändå har.

 

 

Många bunkrar har högt uppdragna bakkanter, vilket gör att du ser dem väl och kan planera dina slag, samtidigt som det kostar att hamna i dem - glöm det där med att tjonga dig vidare med en trä-5 som på vissa banor.

 

 

Hål 6 (ovan) är banans första korthål, inte värst långt från någon tee men med tanke på hur hala greenerna är var det inte helt lätt att få bollen nära flagg.

 

 

Korthålet 8 har precis som hål 9 och 18 en rektangulär bassäng à la Menara Garden i spel, fast nu ligger den mellan dig och green. Vår Bobwoman tog inga risker utan spelade hålet som ett par 4 dogleg vänster - vill du köra det som ett dogleg höger är det lite tjorvigare, med risk att slå andraslaget från skrå.

 

 

9 är ett långt par 4, indexerat som banans svåraste hål. Utöver bassängen på slutet har du ett dike med vatten längs hela högerkanten (se fotot längre upp). Bunkrar på slutet vänster.

 

 

Sista nio är betydligt bättre, inte bara för att vi slapp husbyggandet (ska inte heller bli några hus här enligt uppgift) utan också för att layouten är roligare och mer omväxlande här. Hål 10 är ett långt par 4 som svänger vänster.

 

 

Med 11 har du ett av våra favorithål på banan, ett kort par 4 där andraslaget spelas över ett rejält dike. Med knappt 300 meter från gul tee kan en och annan långskjutare dra upp den på green från tee. Hamnar du i diket är den glada nyheten att det är torrlagt, har du tur så har du ett slag mot green.

 

 

Efter korthålet 12 påminner 13 (ovan) en del om 11 och är därmed ännu ett hål som faller oss som uppnått skröplighetsåldern i smaken. Här kan du brassa på mer från tee, slår du långt är det säkrare att hålla höger.

 

 

14, par 5, har vatten i spel längs hela vänstersidan. Spelar du från svart eller vit tee är det en hel del att ta dig över för att hamna säkert på fairway, från gul och framåt är det enklare och betydligt kortare.

 

 

Sedan kommer ett relativt långt par 4 med ett dike längs vänsterkanten, som sedan svänger höger och blockerar sorkdödare på andraslaget. Från tee finns utrymme vänster om diket, vilket ger dig chansen att se vattenhjulet bakifrån, med korgarna.

 

Efter banans sista korthål har du med 17 ett riktigt fint kort par 4 där det är en hel del bunkrar på andra planhalvan. Svårt inspel för den som inte har höga slag med stoppsladd i arsenalen.

 

Avslutningshålet (ovan och nedan) går alltså parallellt med hål 9, avskilda av den där rektangulära bassängen. Något längre än 9:an, men par 5 istället för par 4. Dock är green här vaktad av betydligt elakare bunkrar. Har du haft framförhållning har du spanat in placeringen av bunkrarna när du gick upp mot hål 10. Ska du sedan avsluta i restaurangen en trappa upp är tipset att först kolla priserna, under vårt besök var det ny krögare som enligt uppgift "kände sig för" och en öl kostade dubbelt så mycket som på andra klubbar.

 

Assoufid ligger sydväst om flygplatsen, tillräckligt långt bort för att du inte ska höra planen men väl se dem. Infarten mot klubben imponerar inte, men när du väl är inne på området är det snyggt och stiligt. Vi gissar att det finns planer på att bygga hus runt banan, något som inte hade kommit igång under vårt besök.

 

 

Banan öppnade 2014 och är en av de mer kuperade layouterna i Marrakech, vilket i hög grad bidrar till en kul runda. Med fem tees kan du bita av från 4 966 upp till 6 440 meter. Flera fairways är omgivna av stora gruspartier, landar du utslaget där kan det vara läge att ha koll på studsen. Vill du inte riskera att sabba dina klubbor ska ni vara överens om fri dropp på gräset.

 

 

Vissa teetavlor har illustrativa beskrivningar av hur hålet ser ut, som vi begrep det är det hål som bedöms trixiga och där du kan behöva lite extra hjälp. För övriga hål är du hänvisad till en skiss på scorekortet som funkar hjälpligt. Första nio (fotona ovan) är helt ok utan att framkalla någon extas, bäst här gillade vi hål 7, ett dogleg vänster där det går att gena för den som har hyfsat med krut i bössan.

 

 

Andra nio är betydligt roligare och mer omväxlande. Hål 10 (fotona ovan) är ett halvlångt par 4 dogleg höger där många verkar ha problem att navigera det torrlagda tvärsgående diket innan green. Slår du långt behöver du försäkra dig om att framförvarande boll inte gjort halt bakom kröken.

 

 

Hål 14 (samtliga foton ovan) är ett av banans två bästa hål, ett par 5 på en bra bit över 500 meter från backtee, men betydligt kortare från övriga tees. En dunge träd i mitten tvingar dig att hålla vänster eller höger från tee. Väljer du vänster får du en kortare väg in, men utslaget kräver betydligt mer precision åt alla håll och kanter.

 

 

Även 15 är kul, för här är det inte bara att banka på med drivern utan du måste tänka till både vad gäller riktning och längd. Inte värst långt så ta det lugnt från tee så har du ett fullt hanterbart inspel. När du sedan ska vidare till nästa hål ska du svänga höger från green, många verkar svänga vänster och hamnar helt fel. Se upp när du korsar bron, du är på väg rakt in i skottlinjen från 16:e tees till höger om dig.

 

 

16 må vara uppför men långskjutare kan driva green, så ta det lugnt om du känner dig stark. Väl på green kan du få fina vyer bakåt mot Atlasbergen om det är klar sikt (vi fick nöja oss med halvklar).

 

Korthålet 17 är vårt andra favorithål på banan, inte värst långt men med bunkrar framför och bakom green. När du sedan ska ner och putta ska du inte försöka ta dig över den lilla bron om du är bilburen, istället ska du köra runt högerut. Du kommer då i skottlinjen från 18:e bakre tees, så se upp.

 

 

Avslutningshålet, ett halvlångt dogleg höger, tar dig tillbaka mot klubbhuset, men inte så nära att de kan se ditt inspel från klubbhusverandan.

 

 

Vid besök länge bak i tiden testade vi ytterligare tre banor. Amelkis är en utpräglad turistbana (lätt att hitta bollen), med många bunkrar och waste areas. Vatten är i spel på några hål, i övrigt ska det mycket till för att du ska tappa bort bollen (inte ens vi lyckades skjuta bort några).

 

Atlas Golf Marrakech är en intressant anläggning som mycket väl kan visa vägen till hur  pay & play-anläggningar kan se ut i framtiden. På en rejält  begränsad yta har man lyckats klämma in en 9-hålare med fem alternativa tees. Banan är par 32 och kan spelas från 1 717 upp till 2 299 meter. På den fina serveringen med utsikt mot ett greenområde som i mycket påminner om ”Adventure golf” i USA (minigolf på testosteron) satt under vårt besök fullt med folk och vi blev inte riktigt kloka på om det var golfare eller bara där för att umgås.

 

Palmeraie är den enda av banorna i Marrakech som ligger norr om staden. Tidigare hade de 27 hål, numera är det endast 18 och vi har lite dålig koll på vad det är vi har fotat. Samtliga hål erbjuder gott om utrymme för den som likt oss är svajig med spakarna.